Allt är inte bara glädje på Sjövägen

 

Clinton har varit trött, har haft svårt att tugga och till och med att ta 
tag i sin älskade boll. Han som varit en liten tuffing har blivit 
ängslig försiktig - och vill inte bli lämnad. När matte byter kläder, så vet
han att . . . 
I förrgår fick vi en tid hos Distriktsveterinärerna i Hultsfred. Där 
konstaterades vid en snabb undersökning att han har blåsljud på hjärtat.
Hur allvarligt kunde man inte säga. Dessutom behöver han en munoperation.
Symptomet som angavs på remissen till Jägarvallens Djursjukhus i 
Linköping är "rotspetsböld".

På måndag har vi tid på Djursjukhuset för ultraljudsundersökning av hjärtat.
Undersökningen utförs av en specialist. Beroende på svaret på ultra-
ljudet bestäms om och hur munoperationen skall gå till - och om mitt lilla 
hjärta behöver medicin för sitt lilla hjärta.
Går det bra att operera, så sker operationen redan på tisdag. Veterinären 
i Linköping var mycket tillmötesgående och erbjöd oss att låta Clinton 
stanna över natten mellan måndag-tisdag, eftersom operationen kommer att ske
tidig morgon.  
Men vi åker gärna i ottan för att Clinton skall slippa vara orolig. Han 
skall inte behöva vara utan sin trygghet - sova på mattes arm eller husses
ben - särskilt nu när han är sjuk.  
Han fyller 10 om exakt en månad idag och han får förstås precis som vi 
ålderskrämpor av olika slag. Hittills har han varit en frisk hund förutom
allergier och njurproblem för ett par år sedan.

Sommarkonserten 2018

Detta bildspel kräver JavaScript.

En fantastisk konsert vi aldrig kommer att glömma - kören gav allt, en 
eloge till Ann-Marie som tagit oss ända dit, solisten sjöng så själen 
skälvde, musikerna som spelade ända ut på kyrkbacken, prästen som framförde 
Summertime ur Porgy and Bess, så publiken jublade - och allt detta kan man 
uppleva i lilla Hultsfred - de som inte kommer och lyssnar vet inte vad de 
går miste om . . .

Äntligen tillbaka

Det har hänt massor sedan sist! Vistelsen i Sthlm för nyblivna 
webbredaktörer på distriktsnivå inom SPF Seniorerna var ett äventyr i sig. 
En kurs i datorhantering är ingenting jämfört med konsten att åka taxi. 
Det blev två intensiva dagar på förbundet i slutet på maj - i rekordvärme. 
Senare läste jag i pressen att inlärningsförmågan avtar redan vid 21 
grader.
 
Det var nog inte konstigt att min hjärna tydligen tog semester, när jag 
kommit hem. En hel dags jobb vid datorn utan positivt resultat skvallrade 
om att hjärnan nog behövde vila. Så jag tog en paus . . . 
 
Efter pausen fick jag en Lidners knäpp.
Sambon hade - om han haft röst -  kunnat sjunga som professor Higgins
i My Fair Lady - "jag tror hon kan det, jag tror hon kan det". 

Så nu är jag igång - och det som samlats på hög på ett USB-minne 
ligger nu på Kalmardistriktets hemsida. Fullärd är jag dock inte!!!