Vilken dag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Fortsättning följer i morgon. Jag är alldeles för trött för att orka skriva en enda mening till i kväll.

  • 05.45 – avresa Hultsfred – Linköping
  • 07.30 – Clinton lämnades på Djursjukhuset
  • 20.00 – avresa Linköping – Hultsfred
  • 21.45 – ankomst Hultsfred

Det blev en både fysiskt och psykiskt påfrestande dag – inte bara för patienten utan även för husse och matte. Vi bestämde oss för att trots omständigheterna göra dagen så bra som det bara var möjligt.

Vi började med att besöka ett par nyanlagda torg i väntan på att klockan skulle bli 09.30 – då tänkte vi nämligen inta en IKEA-brunch.

Owe väntade utanför medan jag tog en snabbrunda genom varuhuset. Det blev inget långt kassakvitto den här gången.

Vi förflyttade oss till Elgiganten – Megastore där vi inhandlade en dammsugare. Roboten behöver en medhjälpare . . .

Vad skulle vi roa oss med nu? Jo, vi bestämde oss för att åka till Bergs slussar och äta varsin glass i solen. Serveringen var inte öppen så någon glass blev det inte, men vi fick se en segelbåt slussa.

Efter Berg körde vi till Vreta Klosterkyrka. Där stannade vi länge – vi utforskade miljön både ute och inne och fick ett litet samtal med en guide i kyrkan. I pastoratet hade man tagit steget fullt ut och öppnat servering.

Nu började vi längta efter en kopp kaffe och åkte till Ljungsbro för att fika och köpa godis. Restaurangen hade redan stängt, men vi kunde hämta kaffe ur automat och dricka ur pappmuggar.  Så fick det bli. Cloetta bjöd på Mumsmums till kaffet.

Nu vände vi tillbaka till Linköping och begav oss till Jägarvallens sjukhus för att förhoppningsvis få ta hem Clinton. Men han hade inte vaknat ur narkosen, så det skulle ta flera timmar, innan han skulle vara klar för hemfärd.

Efter en kort överläggning bestämde vi oss för att äta middag under väntetiden. Sagt och gjort – vi åkte tillbaka till IKEA – där vi njöt av maten – och att få sitta ner och vila kroppen samtidigt som vi fördrev tiden.

Efter maten orkade vi bara sitta på en bänk i parken i kvällssolen.

Vi skulle få komma tillbaka mellan 18.00 och 18.30.

19.30 kom Clinton – omtöcknad och ostadig på benen, men glad över att se oss. Operationen hade gått bra!

Klockan 20.00 vinkade vi av veterinären och veterinärassistenterna för den här gången.

Clinton är dåsig av smärtstillande morfinpreparat – 1/4 tablett 2 – 3 ggr dagligen. Han äter och dricker och går korta promenader. Det märks att han blir bättre – när vi var ute i eftermiddags så mötte vi en katt som sköt rygg. Oj, så arg han blev . . .