Lättlurad – inte alls . . .

Idag passar inte maten och medicinen vägrar han att ta – den nyopererade. Att han inte får smärtlindring när han trilskas begriper han förstås inte.

Nu litar han inte längre blint på matte. Han låter sig bara luras en gång . . .

Så – Owe gick till Coop och köpte bredbar leverpastej. Sent på eftermiddagen lurade vi i Clinton både hjärtmedicin och smärtlindring.

Det funkade idag. I morgon är en annan dag . . . då har han nog kommit på att han blivit lurad även idag. Då vägrar han ta emot leverpastej – vare sig med eller utan gömd medicin.

Nu sover i alla fall ”le petit prince” på morfintabletten och det är skönt för honom och för matte. Det blir inga kast med liten boll på ett par veckor – Clinton i ett nötskal

Vilken dag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Fortsättning följer i morgon. Jag är alldeles för trött för att orka skriva en enda mening till i kväll.

  • 05.45 – avresa Hultsfred – Linköping
  • 07.30 – Clinton lämnades på Djursjukhuset
  • 20.00 – avresa Linköping – Hultsfred
  • 21.45 – ankomst Hultsfred

Det blev en både fysiskt och psykiskt påfrestande dag – inte bara för patienten utan även för husse och matte. Vi bestämde oss för att trots omständigheterna göra dagen så bra som det bara var möjligt.

Vi började med att besöka ett par nyanlagda torg i väntan på att klockan skulle bli 09.30 – då tänkte vi nämligen inta en IKEA-brunch.

Owe väntade utanför medan jag tog en snabbrunda genom varuhuset. Det blev inget långt kassakvitto den här gången.

Vi förflyttade oss till Elgiganten – Megastore där vi inhandlade en dammsugare. Roboten behöver en medhjälpare . . .

Vad skulle vi roa oss med nu? Jo, vi bestämde oss för att åka till Bergs slussar och äta varsin glass i solen. Serveringen var inte öppen så någon glass blev det inte, men vi fick se en segelbåt slussa.

Efter Berg körde vi till Vreta Klosterkyrka. Där stannade vi länge – vi utforskade miljön både ute och inne och fick ett litet samtal med en guide i kyrkan. I pastoratet hade man tagit steget fullt ut och öppnat servering.

Nu började vi längta efter en kopp kaffe och åkte till Ljungsbro för att fika och köpa godis. Restaurangen hade redan stängt, men vi kunde hämta kaffe ur automat och dricka ur pappmuggar.  Så fick det bli. Cloetta bjöd på Mumsmums till kaffet.

Nu vände vi tillbaka till Linköping och begav oss till Jägarvallens sjukhus för att förhoppningsvis få ta hem Clinton. Men han hade inte vaknat ur narkosen, så det skulle ta flera timmar, innan han skulle vara klar för hemfärd.

Efter en kort överläggning bestämde vi oss för att äta middag under väntetiden. Sagt och gjort – vi åkte tillbaka till IKEA – där vi njöt av maten – och att få sitta ner och vila kroppen samtidigt som vi fördrev tiden.

Efter maten orkade vi bara sitta på en bänk i parken i kvällssolen.

Vi skulle få komma tillbaka mellan 18.00 och 18.30.

19.30 kom Clinton – omtöcknad och ostadig på benen, men glad över att se oss. Operationen hade gått bra!

Klockan 20.00 vinkade vi av veterinären och veterinärassistenterna för den här gången.

Clinton är dåsig av smärtstillande morfinpreparat – 1/4 tablett 2 – 3 ggr dagligen. Han äter och dricker och går korta promenader. Det märks att han blir bättre – när vi var ute i eftermiddags så mötte vi en katt som sköt rygg. Oj, så arg han blev . . .

 

 

 

Djursjukhuset

Lille Clinton skötte sig perfekt under ultraljudet på Jägarvallens djursjukhus idag. Han litar blint på matte och husse och låg alldeles stilla de tjugo minuter undersökningen tog. Efteråt verkade han känna sig nöjd. Han som annars aldrig äter utomhus åt en okokt korv med god aptit.

Clinton fick hjärtmedicin – en dyr sådan, så klart – men annars kan han leva som vanligt med spring och långa promenader. Men matte måste se till att han inte blir uttröttad. Och  – kaloriintaget måste vi tänka på . . . nu är det förbjudet att sticka till honom några extra godbitar.

På hemvägen stannade vi till i Rimforsa och besökte Handelsträdgården där. Vi har åkt förbi så många gånger . . . fina växter fick jag med mig hem – både till fönsteramplar och för plantering i uterummet.

Den planerade operationen i morgon blir av, så 05.45 beger vi oss åter till Linköping, så nu är det dags för mig att tänka på refrängen . . . det blir en hård dag för oss alla tre i morgon.

Vanans makt är stor

Idag gick jag till kyrkan för att lyssna till pastoratets diakon Elisabeths 
predikan.
Strax före klockan 11 mötte jag utanför kyrkan en bekant och frågade varför
hon "gick åt fel håll". Jag har varit på gudstjänsten - den 
är slut nu, fick jag till svar. Sommaren är här 10.00 i stället för 11.00.
architecture art cathedral chapel
Photo by Pixabay on Pexels.com
Så vi vandrade tillsammans hemåt i sakta mak och i gassande sol, innan hon 
gick till höger och jag gick till vänster.

Allt är inte bara glädje på Sjövägen

 

Clinton har varit trött, har haft svårt att tugga och till och med att ta 
tag i sin älskade boll. Han som varit en liten tuffing har blivit 
ängslig försiktig - och vill inte bli lämnad. När matte byter kläder, så vet
han att . . . 
I förrgår fick vi en tid hos Distriktsveterinärerna i Hultsfred. Där 
konstaterades vid en snabb undersökning att han har blåsljud på hjärtat.
Hur allvarligt kunde man inte säga. Dessutom behöver han en munoperation.
Symptomet som angavs på remissen till Jägarvallens Djursjukhus i 
Linköping är "rotspetsböld".

På måndag har vi tid på Djursjukhuset för ultraljudsundersökning av hjärtat.
Undersökningen utförs av en specialist. Beroende på svaret på ultra-
ljudet bestäms om och hur munoperationen skall gå till - och om mitt lilla 
hjärta behöver medicin för sitt lilla hjärta.
Går det bra att operera, så sker operationen redan på tisdag. Veterinären 
i Linköping var mycket tillmötesgående och erbjöd oss att låta Clinton 
stanna över natten mellan måndag-tisdag, eftersom operationen kommer att ske
tidig morgon.  
Men vi åker gärna i ottan för att Clinton skall slippa vara orolig. Han 
skall inte behöva vara utan sin trygghet - sova på mattes arm eller husses
ben - särskilt nu när han är sjuk.  
Han fyller 10 om exakt en månad idag och han får förstås precis som vi 
ålderskrämpor av olika slag. Hittills har han varit en frisk hund förutom
allergier och njurproblem för ett par år sedan.

Sommarkonserten 2018

Detta bildspel kräver JavaScript.

En fantastisk konsert vi aldrig kommer att glömma - kören gav allt, en 
eloge till Ann-Marie som tagit oss ända dit, solisten sjöng så själen 
skälvde, musikerna som spelade ända ut på kyrkbacken, prästen som framförde 
Summertime ur Porgy and Bess, så publiken jublade - och allt detta kan man 
uppleva i lilla Hultsfred - de som inte kommer och lyssnar vet inte vad de 
går miste om . . .

Äntligen tillbaka

Det har hänt massor sedan sist! Vistelsen i Sthlm för nyblivna 
webbredaktörer på distriktsnivå inom SPF Seniorerna var ett äventyr i sig. 
En kurs i datorhantering är ingenting jämfört med konsten att åka taxi. 
Det blev två intensiva dagar på förbundet i slutet på maj - i rekordvärme. 
Senare läste jag i pressen att inlärningsförmågan avtar redan vid 21 
grader.
 
Det var nog inte konstigt att min hjärna tydligen tog semester, när jag 
kommit hem. En hel dags jobb vid datorn utan positivt resultat skvallrade 
om att hjärnan nog behövde vila. Så jag tog en paus . . . 
 
Efter pausen fick jag en Lidners knäpp.
Sambon hade - om han haft röst -  kunnat sjunga som professor Higgins
i My Fair Lady - "jag tror hon kan det, jag tror hon kan det". 

Så nu är jag igång - och det som samlats på hög på ett USB-minne 
ligger nu på Kalmardistriktets hemsida. Fullärd är jag dock inte!!!